► Låt mig ge ett förslag till Frölunda:
► Fimpa den skräniga musiken.
► Låt fansen stå för stämningen i arenan.
► Gör i alla fall ett test, säg under de två kommande hemmamatcherna.
► Detta, och mina fem bästa frölundaiter mot Malmö, skriver jag om här.
OM NÅGON TYCKER jag är ”gubbig” som inte gillar techno och elektroniskt oväsen må det vara hänt, försök bara förstå att musiksmak (som förstås är som baken och så ska vara) inte är grejen här.
Men – herregud, så ljudmattan i Scandinavium dränker de supportrar som gör sitt bästa att skapa stämning och stödja sitt lag, i det här fallet Frölunda,
Det är för ofta otajmat, det är en volym som gör att fler än småttingar behöver hörselkåpor, och … jag vet inte, men känns det inte bara helt onödigt?
Musik, trudelutter, jinglar, kalla’t vad ni vill, allt sådant kan fylla en funktion om det är tyst som i graven, om stämningen är dålig och behöver ett lyft.
Det är inte alls känslan jag får i Scandinavium.
Sektion 84 och Goa Gubbar försöker verkligen, jag imponeras av deras energi och passion; visst, det kunde vara bättre synkat, det kunde vara fler av de enkla ramsorna så den lite ”blygare” sittplatspubliken lättare kunde haka på, men jag upplever inte att publiken behöver hjälp.
Inte hjälp med att skapa stämning.
Hjälp med att någon drar ur sladden till högtalarsystemet, däremot.
Och det är här arrangerande Frölunda kommer in.
Tänk om klubbens ansvariga läste de här raderna, tog till sig och sa:
”Ja, vad fasen, vi kanske skulle testa?
Köra två tysta hemmamatcher, låta publiken stå för allt ljud.
Okej, vi behöver ha våra annonsjinglar, partners har ju betalt för dem, och Sweet Caroline efter mål, det verkar ju vara en hit, men i övrigt – vi håller nere allt till ett minimum, framför allt dränker vi inte fansen med öronbedövande oväsen.”
Jag håller väl inte direkt andan här, jag ville ändå komma med den här uppmaningen, eller ska vi kalla det för ”önskan.”
Det är ju riskfritt för Frölunda.
Om två musikfria matcher blir tysta, om fansen inte tar stafettpinnen och gör något maffigt av dessa chanser, då är det ju bara att gå tillbaka till formulär 1a, så att säga.
I grund och botten förstår jag inte varför hockeymatcher ska dränkas i själsdödande musik.
## Små instick likt Sweet Caroline, fine.
## 60 minuters dränkning – helst inte.
Ja, jag vet, jag har nu skrivit ordet ”dränka” (eller med annan böjning) alldeles för ofta, men jag hittar inget bättre ord. Det är så jag upplever arrangemanget.
Brasklapp här – jag kan ha fel. Jag är fullt fokuserad på hockeyn, sitter och skriver samtidigt som jag tittar, är det så att jag överdriver hur mycket musik det är, att det bara känns så för mig, då får jag väl ta på mig dumstruten.
Jag tycker ändå Frölunda kunde göra ett försök med två (i princip) musikfria matcher.
De passionerade fansen är värda den chansen.
## Tänk om hela hallen-stämningen väcktes till liv.
## Tänk om han med trumpeten dök upp (om 80-talshjälten inte lever kanske han kan få en efterföljare).
## Tänk om …
***
En önskan: ni som av någon anledning tycker klappor tillhör livets onda, ta gärna den diskussionen en annan gång. Den här texten berör något annat.
***
Ni trodde kanske jag skojade om det där med Malmös gula siffror på vit tröja, att det borde vara krav för elitlicens att ha tröjor där numren syns tydligt.
Jag skojade inte för ett ögonblick.
Det är det minsta man kan begära av elitförening.
Bakläxa här också på Växjö Lakers för den jäkla bården på ryggen, rakt över ryggarna. På tok för svårt att se siffrorna.
***
Låt mig ta upp detta måndag, men bara snabbt:
Frölundas backar är inte så svaga som en del vill ha det till (Brandon Gormley var till exempel nära topp 5, Theodor Lennström såg bra ut), men det finns ett annat problem.
Måndag morgon. Morning Mailbag. Då får ni mer.
***
Mina fem bästa i Frölunda mot Malmö:
1 – Max Friberg
* Målet. Jobbet. Energin. Box play-slitet. Skottäcken. Raiderna. Rubbet.
2 – Joel Lundqvist
* Jag fortsätter tjata om det som jag faktiskt skrivit redan före i torsdags: jag tror inte Joel Lundqvist varit bättre i karriären. Inte bredare, inte med fler verktyg i lådan, i alla fall. 1+2. Och stensäkert avslut.
3 – Viktor Ekbom
* Den här gången kan jag inte hålla honom från listan. Så stabil, så trygg, så vinnande i de flesta dueller – och så räddningen på slutet.
4 – Nicklas Lasu
* Tillbaka i det han stundtals visade upp i början på hösten: mer aktiv, gör mer med pucken, vill göra skillnad – och gör mål.
5 – Johan Mattsson
* Stod för ett antal riktigt, riktigt bra och viktiga räddningar.